Hjerpanäs. Ramnen (ɔ: korpen), vare sig ätten eller foglen, gaf sitt namn åt gården Ramneberg; Ufven åt Ufvasjö; och Örnen så väl åt berget Örnaberg (i Hofmantorps socken), som åt gårdarne Örnhult och Örnhyltan. För att här icke tala om de fogelarter som gifvit upphof till de i landet allmänna sägnerna om Odens jagt, Gasten, Nattramnen o. s. v.
I sammanhang härmed torde böra anmärkas, hurusom i Wärends-målet åtskilliga högre och lägre djur förekomma under egna eller mindre vanliga benämningar. Vi anföra här exempelvis: ifverkutte, ilekutte ɔ: igelkott; ikane (n.), ickonn (m.), gran-oxe ɔ: ekorre; lakatt ɔ: vessla; läderlapp ɔ: flädermus; mullskute (m.) ɔ: mullvad; angelmus, ångermus ɔ: näbbmus; fjärhane, fjärtopp, fjärhöna, fjärhöns ɔ: tjäder, tjäderfogel; rya ɔ: orrhöna; åkerhöna, åkerhöns ɔ: rapphöna, rapphöns; äringsfogel ɔ: sädes-knarr; elling ɔ: and-unge; akane-skrika ɔ: nötskrika; alika ɔ: kaja; bäckastränta ɔ: strandgyckla; gatuvippa, tätteltink (vit-ord), plog-ärla ɔ: sädes-ärla; glänta (vit-ord) ɔ: glada; spink, gråspink, gulspink, snöspink ɔ: sparf, gråsparf, gulsparf; gölinge ɔ: en art hackspett; hackspjutt, veda-knarr, parrfogel ɔ: hackspett; horsagök ɔ: snäppa; klera ɔ: talltrast; solsvärta ɔ: koltrast; måsapytta, måsatippa ɔ: ljungspole; måk ɔ: fiskmåse; nattbatta, nattblacka, nattsjoa, spånakäring ɔ: nattplacka; våtakaja ɔ: qvidfogel; — bose ɔ: svart huggorm; ringhals ɔ: snok; fyrlefot, fyrfota ɔ: ödla; fröa ɔ: groda; — ferla ɔ: fjäril; locke ɔ: spindel; grimsbett ɔ: en art mask, onda bettet; amma ɔ: en stor mörkröd, luden larf med ögonformiga fläckar (mycket fruktad); glismark ɔ:
