vidyxa, knif, långknif, daggare och andra värjor eller vapen.
När alla som tillhörde gilles-laget blifvit församlade, gjordes först själa-bön för aflidna gillesbröder och gillessystrar, hvarefter hornet eller minne-karet bars för åldermannen, som rådde för minnes-drickningen. Åldermannen lyste nu högsta minne, d. v. s. skålen för Gud i himmelen, Treenigheten eller ock för gillets skyddshelgon, och drack dervid sjelf minnes-skålen; sedan gaf han lof att bära karet omkring till gilles-folket. Härunder aftogo alla sina hattar och hättor, och hvar och en uppstod, när han skulle »minne för sig göra». Äfven uppstämdes härvid gilles-sånger eller gilles-visor, motsvarande de offersånger som fordom sjöngos vid de hedniska blotoffren. Vi ega ännu qvar en sådan gilles-visa ifrån Gotland, antecknad af »gamble Buræus», såsom ett (ehuru ytterst vårdslöst) prof på »Gotniskt mål»,[1] och meddela henne här nedan tillika med försök till öfversättning. Hon är tillegnad den heliga Treenigheten, och lemnar ett märkligt prof på öfvergången ifrån den hedniska offer-sången till den yngre christna psalmen.
| Ver havom oss ett häiligt Minne, | Vi hafe oss ett heligt Minne, |
| däth stånder alt på vårom hand. | det ståndar allt uppå vår hand. |
| Låistom oss Gudh Fadher uti himmelrik | — — oss Gud Fader i himmelrike |
| och Son och then Heiligh And! | och Son och den helige And! |
| Du sancta Trönia, du stat oss bij! | Du Sancta Trinitas, du statt oss bi! |
| Än valdogher är oran Gudh. | Än väldiger är vår Gud. |
- ↑ Buræi Collectanea (Handskr. i K. Biblioth.), s. 483.
