gammaldags sed, brukar »Helga Thor», »Helga Thore-gud och Frigge» eller »hålla Thors-helg» De bruk som härvid iakttagas äro af flera slag, men hufvudsakligen likartade med hvad som af ålder förekommit vid de öfriga hedniska helgedagarna och högtiderna. Man må således icke på thorsdagen skära sina naglar; om någon det gör, kan han bli förgjord. Icke heller må man löska eller kamma barn. Så snart qvällen kommer må stugan hållas väl sopad, skurad och fejad, bordet dukas, ljus upptändas, och mat och öl framsättas. Man må då hålla alldeles tyst, så att ingen må hugga, bulta eller ropa, utan blott hviska hvad han vill säga. Gör någon annorledes, så kommer olycka på boskapen. Men framför allt må i Thorshelgen, likasom i juldagarne och i dymmelveckan, ingen göra någon kringgerning. Man må således denna qväll icke köra med vagn på egorna, icke lägga (sno) tömmar, icke mala, vare sig på hemqvarn eller på kölfveqvarn, icke nysta tråd, icke varpa garn, icke ens svepa hö till kreaturen; men framför allt icke spinna; ty om någon det gör, få hans kreatur kringsjukan. Man har härom ännu ett gammalt rim:
Sikta, sälla (ɔ: sålla)!
Thorsdags-qvälla
är totta-snutten dryg.
Totta-snutten är den spunna ändan på lin-totten, som i Thorshelgen icke må röras. Men orsaken, att man på Thorshelgen låter spåntenen eller spinn-rocken hvila, är att på Thorsdags-natten »spinner Thore-gud och Frigge», så att rocken bör vara för deras
