räkning. Äfven heter det att Puken spinner på spinn-rocken om Thorsdags-nätterna, eller att om någon spinner den qvällen, så »spinner det efteråt hela natten».
Man kan ej undgå, att så väl i dessa bruk, som i de sägner och det föreställningssätt som vid dem äro fästade, igenkänna samma grundtanke som genomgår hedendomens hela offerväsende, nemligen tron på gudarnes och de aflidnas personliga närvaro hos sina dyrkare, och på deras deltagande i de offer som åt dem helgas, vare sig nu att detta sker på blothögen med sitt flammande offerbål, eller i den tysta Thorsdags-qvällen på det upplysta bordet i bondens stuga.
§ 44. Af alla de nötta spår efter våra förfäders hedna-kult, som på detta sätt låta igenfinna sig i folkseden, torde i allmänhet bli tydligt, att i den yngre hedendomens sedvänjor kulten med eldar och offerbål framträder såsom förherrskande, om än vid dess sida en äldre kult med vatten och tvagningar fortfarande bibehåller sig. Vi antaga nemligen att offerbruken med eld äro de jemförelsevis yngre, likasom lång tid må hafva förgått, innan menniskoslägtet gjorde denna eröfring ifrån himmelen, som ock hos flera folk varit ihogkommen såsom ett af vårt slägtes tidigaste minnen. Hos de nordiska folken har detta minne väl länge sedan förbleknat; men ännu för en mansålder sedan funnos trakter i vårt land, f. ex. Dalsland, hvarest gamla skogsmän och skyttar förstodo, att efter våra urfäders sed upptända eld utan stål och flinta, medelst att häftigt rulla en torr eke-käpp mellan händerna
