folktron om Odens foglar. Alla de skilda arterna af korp-slägtet, men förnämligast ramnen eller korpen, kajen och skatan, hvilka såsom as-foglar åto af de blodiga liken, betraktas nemligen än i dag af allmogen såsom heliga, och deras ofredande eller dödande tros föra ofärd med sig. Man säger om dem, att »de äro Odens foglar» eller »Pockers följe» eller »höra Fanen till», och att vid Olofsmesso-tid Oden, eller Skam, Pocker, Fanen har dem i åtta dagar hos sig, eller synar dem, i Heckenfjäll eller Blåkulla, der han plockar fjedrarne af dem och äfven tager de fetaste, för att på dem koka soppa. Detta är orsaken, hvarföre alla skator, som man får se vid denna tid på året, äro nakna och skalliga om halsen. — Serdeles för korpen har man ännu en med fruktan blandad vördnad, och ofredandet af hans näste eller dödandet af fogeln sjelf anses bringa säker olycka. Höres korpen klonka öfver gården eller om korpar huggas sins emellan, så bådar det intet godt. Höras korpar på kyrko-vägen, så spörjes någon död. Låta korpar höra sig, när lik föres till grafven, likasom i fall det då är oväder, tros den aflidne icke hafva dött väl. Korpen sattes således ännu alltjemnt af folktron i förbindelse med dunkla minnen af forntida hedendom. Äfven skatan är en betydelsefull fogel och skyddad af ett uråldrigt föreställnings-sätt. Hennes bo, som ofta var bygdt i det vid hvarje gård stående gamla vårdträdet, måtte ej af någon röras. Rifver någon ned skatebo, så tros han blifva skabbig. Om skator skjutas, tror man att det blir olycka på hästarne. Höras skatorna skjattra, så bådar det främmande; men sker det nattetid, så stundar någon stor olycka,
