Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/222

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
214
Kap. III. Hedna-tro.

såsom f. ex. vid kolerans utbrott i Jönköping sommaren 1834. Äfven roffoglarne, hvilka, på sätt vi redan nämnt, i hednatid egnades åt Oden såsom offerdjur, ställas någon gång af folktron i en dunkel förbindelse med Skam eller Oden. Således när gladan ses fara i luften, tros hon kunna »vitas bort», att hon ej gör skada på höns och kycklingar, i fall någon till henne ropar:

»Gla, Gla, Glänta!
Skam skall dig hemta,
föra dig öfver stock och sten,
hugga af dig båda dina ben.

eller, efter en annan uppteckning:

»Glada, Glada, glänta!
Skam skall du vänta.
I morgon skall du hänga
på fyra och tjugo strängar,
med alla dina ungar,
hjerta och tunga,
lefver och lunga;
din lumme-tjuf!»

§ 49. Den skepnad, under hvilken Oden oftast uppträder i wärendska folktron och folksägnen, och hvari han, till och med ännu i våra dagar, stundom visar sig för Wärendsbor som nattetid färdas öfver ödsliga trakter, är såsom en nattlig gengångare. Många ännu lefvande personer hafva således sett honom vandra emellan höst-dimmorna på Ulfsboda-myr, i Wislanda socken, och på flera andra ställen. Han är då antingen till fots, med en sid och