genom att skjuta med silfverkula, eller med en kula omlindad med ett af trollets hufvudhår o. s. v. Serdeles gäller detta om skogsnufvan, som icke sällan blifvit förrädiskt ihelskjuten, sedan jägaren ledsnat vid hennes kärlek.
Trollen kunna skifta hamn och antaga skepnad af hvad som helst, såsom af ihåliga träd, stubbar, djur, nystan, rullande klot o. s. v. Äfven kunna de vända syn på folk, så att föremålen visa sig helt annorlunda än de verkligen äro. Derföre, när någon blir bergtagen, ser han i berget likasom stora hus och granna rum och fin mat; medan der intet finnes utom en usel bergskrefva med mossa till bädd och ormar och ödlor till föda. Likaledes förstå de att på mångfaldiga andra sätt förtrolla, förhamma, förhecka, förvilla, förgöra och kusa folk och fä, att i luften tillskicka dem trollskott eller sjukdom, och på deras sinne och handlingar öfva ond inflytelse. Alla dessa hemliga konster, hvilka sammanfattas under det allmänna begreppet af trolldom, överfördes i ett sednare föreställningssätt ifrån de gamla trollen till de yngre s. k. trollbackorna, trollkonorna, trollkäringarne. Vi få tillfälle att om dessa yttra oss något längre fram, och vilja här allenast hafva anmärkt, att, efter hvad sjelfva ordens härledning tydligen innebär, har med dessa benämningar ifrån början menats ingenting annat än rätt och slätt trollens egna qvinnor eller qvinno-trollen.
§ 5. Det bör icke gerna kunna uppstå något tvifvelsmål, det ju under dessa i grunden rent ethniska, men sednare af folk-fantasien fattade och med äldre mythiska föreställningar om ovättar och onda
