de bär, som först blifvit plockade, med de orden: »detta skall vara åt spillkråkan!» I norra Småland var förr folkbruk, att när spillkråkan hördes skria och ropa »Kri, Kri, Kri», skulle man svara och säga:
»Kri hos Gud i himmelen!»
Men ropade hon »Spill, Spill!», skulle man svara:
»Spill ditt hjerteblod i helvete!»
Härfogeln är en olycksfogel. När han låter höra sig i skogen, betyder det krig.
Fjärhanen eller tjädern, och annan skogsfogel, tros höra Skogsnufvan till. Visar han sig framme vid gården, så bådar det intet godt.
Spånakäringen, äfven kallad Natt-sjoan eller Natt-blackan, har tydor med sig för linet. Surrar hon länge i sender, eller, som folket uttrycker sig, spinner hon långa nåckar[1], så får bondhustrun lång hör (långt lin) på sitt hör-land.
Af Sparfen tager man tydor, endast när han hackar på takfönstret eller på dörr-klinkan. Han säges då hacka ut någon, hvilket bådar för lik i huset eller flyttning.
Ibland fyrfota-djuren tros Ikanet eller Ickornen vara en förvandling. Kommer han fram till husen, så betyder det lik eller flyttning. Går han på taket, så bådar det för våd-eld. Möter någon, vid anträdet af en resa, ett Ikane, så är det ondt möte och har intet godt att betyda.
- ↑ Nåcke, i Wärendsmålet ɔ: krok på vingen af en spinnrock. Äfven så mycket garn, som spinnes på en gång, innan tråden flyttas på annan nåcke.
