Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/338

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
330
Kap. III. Hedna-tro.

att lägga sin hatt på marken, med de orden: »der ligger en döder man. Fan ligge stilla!»

Enligt ännu lefvande föreställningssätt gifver den hvita Ormen visdom och siare-förmåga. Är någon i stånd att fånga en hvit orm lefvande, så behöfver han, för att bli klok, allenast koka honom och smaka af sådet. Wieselgren omtalar en Wärendsbo, som omkring år 1798 kom bärande till Wexiö med en hvit orm i en spann, och utbjöd ormen till dem som ville bli kloka.

Ormen tros ock ega makt emot förgerning. Om ett hål borras i fähus-tröskeln, och en lefvande orm deri pluggas in, så kan ingen förgerning sedan skada boskapen. Är kärningen förgjord, så att det icke vill blifva smör, så hjelpes det, om ett ormskinn lägges under bottnen af kärnan. Mask på säden flyr bort, om man på midsommars-afton i åkern nedsätter en stör, hvarmed en orm blifvit slagen. Skäres ett ormahufvud in i bösse-kolfven, så har ingen makt att förgöra bössan. Är bössan förgjord, så att hon icke skjuter rätt eller dödar, så botas det, om skytten retar en orm tills han slår sig i ring, sedan skjuter honom, och smörjer bössan med fettet. Äfven hjelper det, i fall skytten tvingar en lefvande orm in i bössan och sedan aflossar skottet.

Man tager äfven tydor eller förebåd af ormen. Möter någon, vid anträdet af en resa, en orm, så hålles det för ett godt tecken och resan tros bli lycklig. Hålla sig basar eller svarta ormar nära förstugu-bron, så betyder det, att i huset snart någon skall dö, som det blir sorg med.