blifvit förhexad af en trollbacka. Grodan tilltalas ock derföre med hedersnamnet Jungfru.
I grunden samma åskådningssätt, enligt hvilket Nyckelpigan, Gertrud-fogeln och andra insekt-ätande djur hållas för heliga, uppenbarar sig jemväl i folktron om As-foglarne. Korpen, Skatan och Kajan hållas således än i dag för heliga. De äro i den yngre hedendomen Odens foglar, hvilka icke må ofredas eller dödas. Under medeltiden räknades de till Pockers följe eller Lucifers anhang. Till hvad om dessa djur och deras tydor redan i det föregående (§ 48) blifvit anfördt, må har läggas, att om korpar visa sig på stenarne i ån, så betyder det att någon der snart skall drunkna. Får någon vid början af en resa se korpen, så är det ett godt förebåd och resan tros bli lyckosam.
En annan idé-krets, lånad ifrån de yngre odlingsskeden, då våra förfäder uppträdde såsom jägarefolk, följda af hunden, eller, såsom herdefolk, på österns slätter redan tillegnat sig hästen, uppenbarar sig i de föreställningssätt, som ännu äro festade vid dessa begge djur. Både hunden och hästen äro således i folktron helgade åt Oden (Odens hundar § 49, Odens hästar § 48), åt hvilken, de äfven i hedendomen gåfvos såsom offerdjur (jfr. § 36). Att döda dessa djur med knif eller flå deras skinn, hålles derföre oärligt och tillhör rackaren. Beggedera tros äfven kunna se i syne, bli i syne, hvilket kan ifrån dem öfverflyttas på menniskan. De tros derföre ännu hafva stora tydor med sig, och Wärendsbon tager af dem förebåd och tecken. Om det första djur, som ett hedet barn får vidröra med
