Till ohelliga djur räknar man i Wärend alla de olika slag af skridfän och kräldjur, som eljest sammanfattas under benämningen ohyra. Hit höra således löss, bladlöss, vägg-skäktor (vägglöss), loppor, sädesmask, likmask, flugor o. s. v. Några ibland dessa betraktas sjelfva såsom onda väsen. Sädesmasken får således i Wärendsmålet namn af Troll, likasom slem på gräset, vålladt af insekter, heter Trollspott, och vägg-skäktorna i tilltal heta jungfrur. Andra deremot betraktas snarare, såsom uppkomna genom den förgerning, som af onda väsen vållas vid solskiftena. På Vårfrudagen må derföre intet upphemtas af jorden; ty då får boskapen löss. I dymmelveckan må man icke låta löska sig, icke heller nämna något slags ohyra; ty då blir man deraf plågad hela året. Om husen väl sopas i dymmelsveckan, och soporna bäras på grannens egor, så får denne alla de loppor, som man eljest sjelf skulle få. Likmasken svämmar, enligt folktron, på midsommarsdagen; man må derföre på denna dag icke upphemta något grönt af jorden; ty då kan man få likmatken eller kräftan. Enligt samma, till den gamla soldyrkan hörande föreställningssätt, kan man ock skydda sin säd emot sädes-masken, genom att på midsommarqvällen löfva åkrarne med qvistar af bärande träd.
En krälande samling af insekter, som tros uppkomma af en orm, som blifvit dödad utan att nedgräfvas, heter i Wärend en dagg-orm. Sådana daggormar anses så ohelliga, att om någon trampar på dem, ruttnar foten bort. Efter urgammal sed förstöras de derföre alltid med eld, likasom man ock med eld förstör Lockar (§ 56) och orma-hiden.
