Ett slags larv eller skråpuke heter i Wärends-målet Amma eller Åmma. Han håller sig på bladen af Ollonmärke (Epilobium), och beskrifves såsom fingers-tjock och luden, mörkröd till färgen, och med ögonformiga, hvita fläckar utåt hela ryggen. Åmman är mycket fruktad af folket. Kommer någon emellan henne och solen, så tros Åmman se tvärs igenom honom, hvaraf han får sår invertes och hål emellan refbenen. Om folk, som ha ond blick, får man stundom höra uttrycket, att »han glor som en åmma». — En annan likaledes mycket fruktad mask heter Grymmen eller Grimmen. Han är hård och svartglänsande, som jern, och håller sig under barken af ruttna stubbar. Af hans bett tros komma en sjukdom med häftig värk, kallad Grimsbett eller Onda bettet.
Äfven inom de högre djurklasserna träffas ohelliga djur. Råttor och Möss räknas i Wärend till ohyra, och tros vara utskickade af den mythiska Haf-frun (§ 61). Om möss (eller foglar) göra sig bo af mennisko-hår, som lossnat när någon kammar sig, så kommer deraf förgerning och sjukdom. Man må derföre alltid andas på sådana hår-tofsar, innan de kastas bort. Såsom andra onda väsen, manas råttor och möss med låsning och besvärjning. — Haren anses, enligt ett gammalt föreställningssätt, ohellig, så att Wärends-allmogen än i dag icke vill äta hans kött. Han har så onda tydor, att om en hafvande qvinna får se haren, så blir hennes barn harmyndt. Wärendska skyttar afskära derföre alltid hufvudet på detta djur, med qvarlemnande blott af begge öronen. Visar sig haren framme vid husen,
