någon märker att »han har lyse med sig», eller »att det följer honom», behöfver han blott lemna ute sin vandrings-staf, så stadnar vården vid stafven och håller der trogen vakt. Äfven det namn af Vård-träd, som i Wärend gifves åt det heliga trädet invid gården, häntyder till att man en gång tänkt sig detta träd, såsom hemvist för husfolkets vårdar eller personliga skydds-väsen. Den husliga kult med bön och offer, som öfvades vid dessa träd, har då närmast gällt menniskornas egna skydds-andar, hvilka i den mångskiftande hedniska folktron förblandas med trädens (§ 81), vattnets (§ 64) och mullens (§ 66) naturväsen, som alla finnas boende jemväl i träden. En ytterst märklig fornsed finner ock på detta sätt sin naturliga förklaring. Det har nemligen varit folksed i Wärend, att barnsängs-qvinnor i sin nöd omfamnat Vård-trädet, för att få lindrig barnsbörd. Denna omfamning har då icke varit annat, än en hednisk bön till det andeväsen eller den Vård, som bodde i trädet, och som troddes osynligen följa menniskan ifrån födelsen till dödsstunden.
Nar Vården aflägsnar sig ifrån menniskan, gör han sig ofta förnimbar för andra. Detta kan ske genom någon fysisk företeelse i mennisko-kroppen, hvadan ock Wärendsbon ännu tager tecken och tydor af sådana företeelser. Kliar högra handen, betyder handtag af främmande. Kliar venstra handen, betyder skänker. Kliar hakan, betyder en gammal mans död. Kliar venstra näsborren, betyder främmande. Sticker det i näsan, betyder näsvist folk. Hickar någon, talar man om honom på ett främmande ställe.
