Hoppa till innehållet

Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/391

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
383
§ 98. Tydor af menniskans Ord.

framgång åt företag som af dem bero. Derföre, när löpe göres, skall den som tillagar löpet fråga tre gånger:

»hvad är snarare än elden ?»

Hvartill en annan lika många gånger skall svara: »löpet», så blir löpet färdigt till att ysta mjölk. — När jästen lägges i ölkaret, skall gumman ropa:

»hej lustig!»

så gör ölet lustiga gäster. — Rörer hon väl omkring vörten, så att han fradgar, och mystrar hon när jästen lägges i, så blir ölet icke dufvet. — När det varpas till väf, skall hon som varpar springa ut, och, då hon vändt sig om i förstugan, straxt gå in igen; derefter skall hon upplyfta först den ena och så den andra foten, och åter den foten hon begynte med, sägandes tre gånger:

»så högt skäl!»

Eljest tros väfven icke komma att gå väl. Detsamma må ock hvar och en säga, som kommer in medan varpan går. —

Med ordets makt kan menniskan minska kraften hos all slags förgerning af onda naturväsen. Derföre, om man hörer träd knarra i skogen, skall man säga:

»Jag hörer dig.
Jag hörer dig.
Jag har inte ondt af dig.»

Eljest får man knarren. — När någon klagar öfver tandvärk, öronsprång, bläddror på tungan, halsbränna, halsfall o. s. v., skall en annan vara tillreds att säga:

»det var lögn!»

så tros det onda gå bort. — Pinas någon af liktornar, så skall han passa på, när han hör omtalas att den eller den är död, och tillägga: