Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/390

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
382
Kap. III. Hedna-tro.

bli glömskt. Läser hon sakta efter bönerna vid christningen, så får det godt nimme eller god fattningsgåfva. Låter hon någon gå eller rida om sig, då hon med barnet far till kyrkan, så låter barnet undertrycka sig i framtiden. Springer eller går hon lätt, så blir barnet qvickt och vigt. Bär hon barnet högt, och visar det för alla vid utgåendet ur kyrkan, så blir det djerft och icke blygt. Dansar hon med barnet på barns-ölet, så blir det hurtigt. Innan hon efter christningen lemnar barnet ifrån sig, må hon äta, så får barnet godt om mat.

När barnet efter dopet hemkommer från kyrkan, må det först gifvas åt fadren, som, efter gammal sed, deråt utfäster en gåfva.

Vid barns-ölet skall det taga plats i högsätet, buret af sin gomoder och iklädt sina christninga-kläder.

Efter måltidens slut får barnet, efter gammal Wärends-sed, faddergåfvor af sina faddrar.

Vid kyrkogångs-öl må hustrun mötas i vapenhuset af andra danneqvinnor, som äro henne skylda och unna henne godt, så att de vilja hedra henne.

Vid flyttning må de flyttande ej komma in på tomt bord, utan någon måste vara der förut, som dukat bordet och möter de kommande utanför dörren med undfägnad (mat och dryck), tager emot dem, såsom främmande, och bjuder dem vara välkomna.

§ 98. Tydorna af menniskans vilja bli ännu starkare, så snart denna vilja yttrar sig genom det talade Ordet. Med ordets makt kan menniskan således öka kraften hos naturtingen, och bereda