uttalat, närmast synes motsvara hedna-presten med sin hatt och sin run-kafle, så är Kloka Qvinnan, sådan hon än i dag uppträder, fullt igenkännlig såsom hedendomens Vala eller Spåkona. De gamla domböckerna tala ock ofta om sådana kloka. Vid tinget med Konga härad, d. 9 Febr. 1616, klagades, såsom vi redan i det föregående (§ 63) anmärkt, att en Wärendsbo gått ned i Södra Möre, der uppgifvit sig vara klok, och af en enfaldig man tillnarrat sig 12 daler penningar, för att han skulle drifva Elfven ifrån honom. — År 1625, d. 27 Oktober, ransakades på Konunga härads ting om en gånge-qvinna, Bengta Jönsdotter ifrån Däningelanda i Kinnevalds härad, »som plägade gå af och an i bygden, gaf sig ut för Klok qvinna och åtog sig att kurera många sjukdomar; men for allt fram med lögn och bedrägeri, ljugandes sig mycket gods och penningar till». Hon hade nu senast »sjudit en dryck med öl, blandadt med ett slags remedium, som var i ett horn och såg ut som olja eller grönt smör»; dermed förgjorde hon en ung bonde, som var brottfälling (epilepticus). Tillförene hade hon ock af en blind qvinna tagit 18 mark penningar, för att gifva henne synen igen. — Vid Albo häradsting, d. 2 Mars 1633, ransakades om »en dansk qvinna, Lusse benämnd, som drog af och an i bygden, gaf sig ut för en klok qvinna, kunde bota om någon hade en elak man, signa sjukdomar» o. s. v. Till följe af alla dessa missbruk begynte dock hela saken, redan vid denna tid, förlora mycket af sitt gamla anseende hos folket. Domböckerna tala ock flerestädes om »trollkonan eller kloka qvinnan», hvarigenom man
