ren, om han, på midsommars-afton, först dricker och sedan tvättar sig i en offerkälla, hvari då tillika offras en penning eller en knappnål. — Gasta-krystning botas, genom att se sig i vatten, som är slaget i ett tregjorda-karale, d. v. s. i ett käril, med tre band eller gjordar. Vid första ögonkastet synes då äfven en skymt af den döde, som vållat förgerningen. — Bölder botas, genom att skjuta ut bolda-modren (ɔ: trycka ut varet) i ett vatten, som rinner emot norr. — Heshet botas, om man dricker vatten ur en ström, som rinner emot norr, o.s.v.
Bot med Eld. — Vi hafva redan i det föregående (§ 44, 76, 96 o. fl. st.) yttrat oss om elden, såsom sjelf ifrån början ett heligt väsen, och om dess tydor emot all slags förgerning af orena naturväsen. Till de hithörande spår af en forntida eld-kult, dem vi tillförene anmärkt, må här läggas följande:
Brand-ax i kornet botas, med att man slår eld öfver säden i sånings-kärlet. — Brygd och mäsk fredas ifrån förgerning, genom att deri lossa ett böss-skott. — »När boskapen är förgjord, så tag en linde-svamp, hacka honom och koka med vatten. Tvätta sedan boskapen dermed och gif dem deraf att dricka. Bär sedan lefvande eld, afvigt omkring kreaturet, tre gånger. Det är ofta försökt.» Eller, slå i dymmelveckan färsk ko-gödsel öfver fähusdörren, låt den torka, och röka kreaturen dermed. — Mare-kyss eller Gasta-kyss botas, med att tre gånger kyssa eldstaden. — Gasta-kramning botas, med att den sjuke låter tre eldglöder, hvar efter annan, falla genom halsa-smukten, emellan lintyget och kroppen, och sedan spottar efter dem. Eller,
