i dag heter Sankta Birte källa. Frun blef härigenom så helig, att hvar helst hon ville upphänga sin kappa, så hang kappan utan spik eller knagge. Men en soldag, när hon kom hem, kunde hon icke få kappan att hänga, ehvar hon också bjöd till. Då föll hon på sina bara knän och bad Gud; men det var allt fåfängt, kappan föll ändock ned. Så vände hon om till källan och bad der å nyo, och gick sedan varligen och såg sig om, der hon hade vandrat stigen fram emellan åkrarne. Då såg hon, att hon råkat trampa ned tre rågstrån, och var detta en stor synd, som hon hade begått den dagen. Hon reste så upp råg-stråna och stöttade dem väl, och sedan hang hennes kappa utan knagge, hvarhelst hon ville.
Om Herr Nils i Wierstad berättas, att han hade en bror, åt hvilken han en gång lånade sin handske. Handsken var så helig, att brodren, som bar honom, deraf sjelf blef i syne och kunde se huru folket kom in i kyrkan, hvar och en följd af en liten svart pyssling (jfr. § 93). — Kunde någon, vid jordfästning, oförmärkt ställa sig på Herr Nils’ kappa, så fick han se hvar själen efter den döde flög bort, såsom en svart korp eller en hvit dufva. Fick någon ställa sig på Herr Nils’ fötter, så hörde han himmelrikets klockor. Herr Nils sjelf hade sådana heliga tydor, att han kunde mana fram dödingen eller genfärden af den qvinna, som blifvit satt qvick i jord i Kajelund (jfr. § 66), och med henne samtala, alldeles såsom profeten Samuel kallade fram spå-qvinnan. Äfven berättas, att det var ett ställe, der en ond ande dref sitt spel. Många prester kommo dit; men de fingo af anden höra alla sina hemliga synder, och
