Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/439

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
431
§ 107. Heliga Män och Qvinnor. § 108. Bönen.

måste vända om med oförrättadt ärende. Slutligen efterskickades äfven Herr Nils, och anden ljög på honom många synder. Men Herr Nils bevisade honom att han ljög, och fick makt öfver honom, så att anden sökte fly och förhammade sig i mångahanda och förfärliga skepnader. Ändteligen stack Herr Nils ett hål i fönsterblyet, och genom detta hål måste anden söka sig ut [1].

Samma sägner gå äfven om andra gamle Wärends-prester, hvilka, enligt folktron, voro »Mästerprester, som kunde drifva Satan». Om en sådan helig andans man förtäljes, att, när axeln om natten brustit på hans åkdon, kallade han fram djefvulen och tvang honom att tjena såsom fjerde hjul under vagnen. Likaledes berättas om en nyligen afliden berömd folktalare, att han såg djefvulen personligen tillstädes i en lekstuga, och att drängen, som icke kunde se den onde anden, straxt blef i syne, så snart han fått sticka sin fot i sin husbondes skodon. Enligt samma föreställningssätt är det ock ännu folksed, att qvinnorna, efter Gudstjenstens slut, trängas omkring presten, och, under någon förevändning, taga honom i hand eller röra vid hans klädefåll, för att sålunda bli delagtiga af den andeliga kraft, som utströmmar af hans väsen.

§ 108. Det var förnämligast genom brinnande bön, som den helige mannen under medeltiden förökade sin andeliga kraft och vann sina heliga tydor. Bönens makt är således makten af menniskans vilja

  1. P. Wieselgren, Ny Smålands Beskrifning. II. ss. 765—6.