Item hafver hon ock bekännt, att hon sjelf sammankopplade den trolldomen, som Segret blef sjuk af, och att uti samma förgernings-knuta hafver varit solfva-tråd och hare-ben af Bjergaharar, och bekänner, att den fule Satan och hon gjorde harar, i dymmelveckan, af sticke-stubbar, som äro brända uti båda ändar och kastas vid golfvet; — af samma hare tog hon hareben och lade uti förgernings-knutan.» Ännu i senaste tid har man exempel af, att sådana trollknutor blifvit af illasinnade och vidskepliga menniskor inkastade i deras grannars hus eller fägårdar.
Till naturting med onda tydor, hvarmed således förgerning kunde vållas, hörde äfven uddar och spetsiga egg-jern. De gamla wärendska domböckerna anföra några fall, som upplysa det hithörande föreställningssättet.
Vid en ransakning, på Albo häradsting den 11 Oktober 1625, förekom, hurusom bonden i gården Horjanäs och hans granne i Hulevik legat i delo med hvarandra om några ängar, utan att denne senare ville ingå på den förlikning, som honom erbjöds. Då lät bonden i Horjanäs skicka efter en beryktad signelska, vid namn Ramfrö, Nils Gydings i Rösmålen. När hon fått höra sakens omständigheter, sade hon: »här är väl bot till, att de skola så gerna förlikas som J. J skolen alla vara samhälliga, och tvätta er i ett vatten, tre söndagsmorgnar, innan sol går upp, läggandes tre eller fem uddar i vattnet. Derefter skolen J slå vattnet der, som alla som träta få stiga deröfver, så
