Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/452

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
444
Kap. III. Hedna-tro.

skola de bli så samhälliga att förlikas, som J voren samhälliga att tvätta Er i vattnet» Bonden i Horjanäs gjorde som hon hade sagt, och detta skedde vid Mariemesso tid. Mattesmessan derefter kom häradsnämnden och förlikte bönderna om ängarne. Men på hösten sjuknade Peder i Holevik, och på vintren sjuknade Karin i Horjanäs, och lågo i flera år, och dogo båda.

Ungefärligen vid samma tid hände sig i Kinnevalds härad, att en bonde, Isak i Hagsjömåla, som länge legat sjuk af värk i axlar och armar, en dag fann under sin säng en röd stop, hvaruti var vatten samt en sax och en knif, och alla uddarne visade upp i vädret. Äfven denna sak blef dragen inför tinget. Vid ransakningen blef då upplyst, att stopen var satt under sängen af hustru Märit Pedersdotter, som stått i rykte för en dräng, för hvilket rykte hennes fader fästat lag. Märit hade då lärt af en qvinna, att »hon skulle taga rinnande vatten i en stop, sätta deri en sax och en knif, och vända uddarne upp, och sedan tvätta sig i vattnet tre söndags-morgnar, och bedja Gud hjelpa sig från sina vederdelomän, så skulle saken få en ända.» Marit gjorde så, och stopen var således icke ditsatt för bondens skull. Icke desto mindre bekände denne inför tinget, att »han icke haft en helso-dag, så länge stopen stod under sängen».

En qvarlefva af detta urgamla föreställningssätt är den ännu gängse folktron, att trolofvade och vänner icke må gifva hvarandra nålar, saxar, knifvar eller andra uddiga egg-jern, emedan dessa tros sticka ut eller skära af vänskapen.