mythologi och alla dess historiska befolknings-förhållanden, gifves det äfven ett annat spörsmål, som hittills icke kunnat af våra fornforskare fullt utredas, men som på denna väg torde tillfredsställande lösas. Detta är, om de ännu lefvande folk-minnena af en s. k. Hackare-tid (i Westbo: Hack-äfva). Det har nemligen ända ifrån Saxo Grammaticus och intill vår egen tid icke kunnat undgå uppmärksamheten, att i hela södra Skandinavien förekomma öfverallt, ända i djupet af skogar och obygder, en otalig mängd rörkastade öde-åkrar. Inom Wärend förekomma dessa gamla åkrar till oräkneligt antal, likasom i Finveden, Kalmar län, Ydre, norra Skåne o. s. v. Vid den flerfaldiga granskning, de ända ifrån Linnés tid varit underkastade, framgår såsom till fullo ådagalagdt:
att rören blifvit hopkastade med stenar, som aldrig äro större än att de af en enda man kunnat upptagas och bäras;
att åkrarne till vidden intaga minst tre eller fyradubbelt större yta än landets hela, i denna stund befintliga åker-jord;
att de således oundgängligen förutsätta tillvaron af en forntida befolkning, mångfaldigt större än den nuvarande, och
att hvarken myllan å dessa forn-åkrar har det djup, som i de gamla odal-åkrarne vanligen finnes, ej heller balkarne vid rör och renar på långt när uppnått jemförlig höjd med dem i de sistnämnda [1].
- ↑ Rääf, Beskrifn. öfver Ydre härad, s. 14. — Jfr. Linnæi Skånska Resa, ss. 48, 58, 353. — Linnæi Gotländska Resa, s 312.
