Hoppa till innehållet

Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
98
NÄRINGS-FÅNG.
Snoka-hufvud från Sunnanvik.

§ 144. När jagten icke ville slå till eller någon ofärd träffade boskapen, voro de gotiska herdefolken, likasom det nomadiska troll-folket, hänvisade till vext-riket, för att icke omkomma af hunger. Mångfaldiga spår i den ännu lefvande folk-sägnen häntyda ock på, att våra förfäder vetat fullständigt tillgodogöra sig vår floras vilda alster. Af ännu i vårt land förekommande vilda växter förtärde de många arter råa, andra kokade; af en del uppsamlade de rötterna, af andra fröna, för att icke tala om den rikedom af vilda bär, som förekommer i våra skogar och af hvilka framförallt kröson (lingon) ännu höra till folkets allmännaste föda.

Åtskilligt häraf bibehåller sig genom tusen-årig tradition ännu i det wärendska folk-bruket. Backstugusittaren och den fattige försmår således än i dag icke att uppsöka och förtära de råa bladen af syra (Rumex), har-syra (Oxalis) med flera växter. Andra vilda växter kokar han till kål, såsom nättle-kål (Urtica), krus-kål (Scabiosa), kummin-kål (Carum), Frue-kål (Hypochoeris), Sqvaller-kål (Ægopodium). Andra blad äter han stufvade, såsom Mell-stufva, Syre-stufva, eller kokade till gröt, såsom syre-gröt,