kål-gröt. Af flera slags bär och vilda frukter kokar man mos, såsom krösona-mos, blåbuka-mos, slinnona-mos, äpla-mos. Af ene-bär, torkade i ugnen, bereder Wärends-qvinnan än i dag en välsmakande sirup, kallad enebärs-saft, och brygger af enebär, med sur-deg och svickror (sqvattram), ett enebärs-dricka, som kan gömmas året om. Af björk-lag med jäst brygger hon björklags-dricka, som erhåller en förhöjd smak genom tillsatts af pors, likasom våra yngre förfäders pors-öl. De gamla lagarne förbjödo derföre att taga pors å annans jord, eller å härads-allmänningen, före Olofsmesso (L. L. Bygn. b. c. 49). Äfven med tallstrunt har man i Wärend bryggt öl, och Ödmann berättar, huru skole-piltarne i Wexiö utskickades om våren, för att åt Rektor samla tallstrunt till tall-struntöl. Slutligen gjorde man af vilda vext-ämnen flerahanda slags kakor och bröd, såsom syre-stenkakor och syre-bröd af syre-frö; bark-bröd af tall-safva, linde-bark, boke-bark o. s. v. Då sådan safva ännu i vår tid samlas och ätes af barn i skogsbygden, intaga vi här den beskrifning, som år 1741 derom lemnas af Linné.
»Safva bars hem ur skogen af pojkar, som mötte oss. Safva är så allmän i Sverige, att hvart barn den ätit, men är utomlands häremot så sällsynt, som här allmän. Ty få vi henne korteligen beskrifva.
»Vid denna tiden (d. 26 Maj), då tallen utslagit sina års-skott eller tallstruntar till 1⁄2 à 1 fingers längd, är rätta tiden att safva. Barken lossas rundt omkring vid lederna, drages af sedermera som ett skinn ifrån bålen, som i denna tiden lätt låter göra sig. När denna leden (internodium) blifvit bar, är hvita
