medeltidsuttryck, att »bruka jorden för Hjelm-jord». Längre fram lärde man att ombyta säde, så att man sådde ett år korn och andra året råg. Att taga råg-skörd två år å rad, heter derföre i wärends-målet att tväråga. Redan år 1621 omtalas dock i Konunga-härad bruket att hvartannat år träda åkern. Men ännu år 1741 såg Linné i Småland inga trädes-åkrar, och år 1749 var detta bruk så godt som okändt i hela södra delen af Kinnevalds-härad. Det är ock i landet föga allmänt ännu i dag.
Sädes-slagen, som odlades på åkerland, voro ifrån äldsta tid hufvudsakligen bjugg, eller korn, och bland, blandsäd, eller vår-råg i blandning med hafre. Redan Tiohärads-lagen omtalar sådan bland-säd, som ock ännu i landet utsås, i proportion af en treding (1⁄3) vår-råg till två tredingar (2⁄3) hafre. Senare öfvergick man till enbar vår-råg. Höst-råg på åker var deremot ännu år 1749 icke kommen i allmännare bruk, åtminstone ej i södra fjerdingen af Kinnevalds härad.
Det fasta åkerbruket har således i Wärend blott långsamt kommit till utveckling, vid sidan af boskapsskötseln och det gamla, nomadiska svedjelands-bruket. Väl talar redan Sigfrids-legenden om Wärends åkrar, men vi hafva i det föregående sökt visa deras sannskyldiga beskaffenhet. Också klagar Konunga-härads dombok år 1616, att »allt som oftast här uti lands-ändan är mangel och dyr tid på spannemål, så all allmogen mest alla år måtte köpa». Och år 1749 klagar likaledes Krok, att i Kinnevalds södra fjerding »man ser med förundran och grämelse, deras betesmarker och hagar vara hela milen i omkrets, då
