Hiulare i Jät, Kin. h. 1633) och skreddare. Åtskilliga nya äro dock vid denna tid tillkomna, såsom timmerman (Nils Timberman, A. h. 1613); snickare; gropare ɔ: brunns-gräfvare; möllare; bryggare; feldboreder ɔ: körsnär (Jöran Feldboreder); krämare; pinkare, kättla-pinkare ɔ: kopparslagare; och bård-skärare ɔ: barberare, fältskär. Flera bland dessa nya handtverks-yrken synas likväl icke egentligen tillhöra landsbygden, utan ha blifvit idkade såsom stads-näringar, i den då ännu såsom by omtalade staden Wexiö.
§ 152. Hela den kultur-utveckling, som vi sökt följa, finner på sina olika stadier ett omedelbart uttryck i de inom landet ifrån äldre tid allmännast gängse bytes-medlen. Dessa allmänna bytes-medel antaga nemligen, öfverallt och efterhand, äfven karakteren af allmänna värde-enheter eller värde-mätare. De omtalas derföre i Wärends gamla domböcker under namn af god värde eller goda värden, likasom uttrycket i värde med, i väre med, ifrån gammal tid nyttjas i Wärends-målet, för att uttrycka en blandning eller hopslagning. Uttrycket är dock ifrån början en bytes-term, och betyder egentligen en blandning eller hopslagning af flera olika slags goda värden.
Det äldsta bland dessa i Wärend af ålder brukade god-värden är otvifvelaktigt vapnen. I den aflägsna epok, som omfattar det första råa jägar-lifvet, skedde nemligen all omsättning genom ett enkelt byte, och det enda som dervid bibehöll ett gifvet värde, såsom mannens dyrbaraste egendom, var redskaperna för jagten och för kriget. Vi finna ock, att man redan i den aflägsna sten-åldern drifvit en vidsträckt bytes-handel med vapen, så att i vårt
