angifna i åtskilliga af våra gamla gård-namn, och kunna på detta sätt bilda oss en allmän föreställning om handtverkeriernas beskaffenhet i den tid, när Wärend småningom erhöll en fast, jordbrukande befolkning.
Såsom vi kunna vänta, äro, i en så aflägsen tidsålder och hos ett folk med så enkla lefnads-vanor, äfven handtverks-yrkena af den enklaste art. Gård-namnen bevara således minnet af gambla stubbar eller landnams-män, som varit bastare d. v. s. haft till yrke att bereda bast och sno bast-rep (Bastaremåla, Kin. h.); bindare ɔ: nät-bindare (Binnareboda, K. h.); sållare ɔ: såll-makare (Sållareboda A. h.); askare ɔ: förfärdigare af askar och äskor (Askaremåla K. h.); kuppare ɔ: förfärdigare af koppor och skålar (Kupparemåla, Upv. h.); stockare ɔ: antingen gillrare, som utsätta stockar i skogen, eller stockmakare, förfärdigare af arborst-stockar (Stockaremåla Upv. h.); spjutare ɔ: spjutmakare (Spjutaratorp A. h.); hjulare ɔ: hjulmakare (Hjularekulla, Upv. h., Hjularelycke, Kin. h.); smeder (Smedstorp, Upv. h.); barkare ɔ: garfvare (Barkarns, A. h.); bocklare ɔ: sämskmakare (Bocklareboda, Upv. h.); skinnare ɔ: skinnredare (Skinnaremåla, Upv. h.); suttare, sutare ɔ: skomakare, af Wärends-ordet sutta ɔ: sy med korta stygn (Suttaremåla, Upv. h. Sutareboda, A. h.); skräddare (Skräddaremåla, K. h.); stekare ɔ: matredare, kock (Stekaremåla, Upv. h.). Härförutan ihågkommas äfven illare (Illareboda K. h.) och puppare (Pupparamåla, K. h.), likväl utan att vi om dessa yrken kunna göra oss någon tydlig föreställning.
I Domböckerna från början af 1600-talet återfinnas några af dessa gamla yrkes-namn, såsom smeder, bösse-smeder, jerne-vellare, hjulare (Nils
