Hvad beträffar silfret, som dels myntadt dels arbetadt infördes i Wärend till en otrolig myckenhet, så är det vägda silfver-lodet, näst lefvande boskap och vägd koppar, landets allmännaste god-värde in i början af 1600-talet. Otaliga bevis för detta påstående kunna framletas ur de gamla domböckerna, serdeles när fråga blir om gård-köp ifrån denna tid. År 1618 såldes i Upvidinge härad en gård, för hvilken säljaren uppbar: »ett sölfbälte om 19 lod, en kedja om 6 lod, item en kedja om 4 lod, skeda-sölfver 5 lod, reda penningar 6 daler, oxar ett par, en ko, värderad för sölfver 4 lod» o. s. v. Vid andra tillfällen reduceras hela köpe-summan till silfverlod, såsom när det heter, att gården såldes för »tolf tiug lod sylfver» eller för »fem tiug lod silfver», »100 och tio lod sylfver», »sölfver, ett hundrade lod och trettio» o. s. v. År 1614 tingsköttes halfva östra Walie gård i Wierstad socken för »200 lod sölf» och om en annan gård i Albo härad heter det, år 1627, att den var »värderad för 340 lod sölfver, lodet för 3 mark, löper i penningar 255 daler».
Att vid all denna mångfald af i landet gängse god-värden åsätta hvarje persedel dess rätta värdebelopp, var en ytterst vansklig sak och föremål för långvariga och stundom svåra underhandlingar. Vid alla större utredningar af böter, arfs-medel och gårda-köp, höllos derföre parterna emellan serskilda sammankomster, hvilka, efter sin olika beskaffenhet, omtalas under namn af bota-stämmor, byten (ɔ: arf-skiften) och köpstämmor. Bestämmandet af varuvärdena blef vid dessa stämmor öfverlåtet åt »vissa miätesmän, som böterna uti persegla viss utfingo
