och utmiätte». Vid arfskiften fingo dessa mätesmän namn af bytes-män. De persegla viss, i hvilka medlen utmättes, voro naturligsvis de i landet allmänt gängse god-värden, hvarvid noga iakttogs, att, så vidt möjligt var, sätta »sölf emot sölf, kläde emot kläde, oxe emot oxe, ko emot ko, vapen emot vapen» (K. h. 1618, d. 3 Aug.). Sjelfva den handling, hvarigenom på detta sätt ett värde afvägdes eller jämnades emot ett annat, heter i domböckerna att jämka, jamnka, janka, ett ord, som i lika betydelse ännu bibehåller sig i det wärendska bygdemålet.
§ 153. Det myntade silfver, som i forntiden inströmmade i denna undangömda del af vårt land; men som der icke togs för god-värde annorlunda än efter vigt, kom till det mesta öfver Danmark, och härrörde dels ifrån detta rike, dels ock ifrån andra åt söder och vester boende folk. Vi påpeka här i förbigående denna omständighet, för att antyda åt hvad håll de gamla Wärends-boarne drefvo sin bytes-handel. Handels-vägarne äro nemligen kulturens stora puls-ådror och ett folks handels-förbindelser förklara väsendtligen gången af dess odling.
Till stöd för den mening vi här uttalat, må anföras ett fynd af icke mindre än 109 stycken mynt och mynt-fragmenter, som, hösten 1865, påträffades å en åker i Kexås by af Mistelås socken och nu förvaras i Smålands Museum. Alla dessa i wärendsk jord funna mynt (så när som ett par mynt ifrån slutet af 10:de seklet) härrörde från en och samma tid eller från öfver första hälften af 11:te århundradet, och att döma efter de yngsta mynten i fyndet, har detta blifvit nedlagdt i jorden omkring år 1070.
