källare, så att loftet i domböckerna äfven omtalas under namn af källare-loft. Denna stofva var, såsom det vill synas, ursprungligen utan någon yttre ingångs-dörr; men ofvantill voro i vågborden inhuggna tvär-bjelkar, hvilka tjenade såsom bolster-stockar för en öfre våning, som åt gårds-sidan sköt fram ett stycke öfver undervåningen. Det utbygge som sålunda bildades å byggnadens framsida, får i Wärends-målet namn af skunk. Hit ledde en uppgång ifrån gården, på en brant stege eller trappa, som löst stödde sig emot en af de framspringande bolster-stockarna; likasom vi ännu å det urgamla sten-stornet vid Berkvara gård finna hufvud-ingången leda upp i öfra våningen. Trappan, som således var rörlig och kunde borttagas uppifrån, fick namn af bro, lofts-bro. När man stigit upp för lofts-bron, var invändigt i skunken, längs husets framsida en betäckt gång, som erhöll dager genom en långsträckt öppning under tak-hofsen. Denna gång, hvars golf hvilade på bolster-stockarnas utsprång och hvarifrån ingångs-dörrar ledde inåt loftet, heter i Wärend svala, svale, lofts-svale. Innanför svalen var sjelfva loftet indeladt i ett eller flera rum, hvilka erhöllo dager genom å väggen anbragta gluggar, lofts-gluggar. Dessa rum användes gemenligen till natt-stofvor eller gäst-rum. När biskopen besökte de gamla wärendska prest-husen, fick han derföre oftast ligga på loftet, hvadan ock denna byggnad, i Moheda kyrko-bok för år 1639, omtalas under namn af Biskops-loftet. I loftet var ock å större gårdar den s. k. jungfru-buren, som beboddes af husets döttrar, hvilka fordom, likasom Wärends-flickorna ännu i senare tid, gerna
