samma eviga lag för all organisk utveckling, som äfven gör sig gällande i den yttre naturen.
En bland de väsendtligaste af dessa förändringar var, vid medeltidens slut, loftets flyttning ifrån sin ursprungliga plats midt i gården, fram till sparra-stofvans östra gafvel. Det blef här uppfördt öfver sjelfva förstugan, och omtalas derföre icke sällan i domböckerna under namn af förstugu-loft. Meningen med denna anordning var tydligen, att loftet skulle tjena till skydd för förstugu-dörren, som lätteligen, ifrån den öfverskjutande skunken eller loft-svalen, kunde försvaras emot yttre anfall. Detta blir ännu tydligare, när vi betrakta sjelfva utgångs-dörrens beskaffenhet. Denna dörr gjordes nemligen i äldre tid så låg, att ingen kunde gå in i huset, utan att vid inträdet djupt nedböja hufvudet. Först långt fram i en nyare tid begynte man bygga utgångsdörren af vanliga mått, för hvilket ändamål hofsen
.jpg)
