genombröts och öfverbygdes med en liten kupa, som fick namn af öfverskott eller homeja. Men äfven här underlät man icke att afse möjligheten till försvar, hvadan ock refvel-dörren alltid fanns på tvären, delad, så att blott nedre halfdörren öppnades nattetid för oväntade gäster.
Nästa väsentliga förändring var förstugu-loftets ombyggnad till ett s. k. hus, (i medeltidens språk ɔ: torn, kastell) utan skunk, svale eller lofts-bro. Detta skedde helt enkelt, genom att flytta uppgångstrappan in i sjelfva förstugan, der hon fick sin plats vid sidan af förstugu-dörren. Huset bibehöll för öfrigt loftets hela ursprungliga anordning.
Sedan man på detta sätt gifvit åt stofvans östra gafvel ett fast sido-försvar, begynte man vid större gårdar anbringa ett liknande träd-torn eller hus äfven å stofvans vestra gafvel. Detta hus erhöll i Wärend namn af bak-huset, eftersom det låg bakom stofvan.
Ingången till bak-huset var fram i sjelfva stofvan, genom den löndörr, som vi tillförene omtalat på framgafveln, vid sidan om stapeln. Denna dörr erhöll derföre i sådana större hus namn af kofve-dörren. När man genom kofve-dörren inträdt i bakhusets undervåning, träffade man nemligen der ett enkelt rum utan eldstad, som fick namn af kofve. Kofven begagnades gemenligen till vist-hus, så att matmodren der hade sin matnad; brödet upphängdt på bröd-tenar eller bröd-spett, och det rökta fläsket hängande på trädkrokar å väggen; hvarförutan andra föd-varor funnos nedlagda i fasta bingar eller i flyttbara örker och kistor samt andra
