gemenligen högt öfver husen, och voro efter gammal sed i topparne prydligt skurna, såsom horn eller drak-hufvuden.
Kap. VII.
Kläde-drägt. Vapen och Smycken.
§ 168. De gotiska stammarne, likasom andra
nordligt boende folk, gingo i äldsta tid klädda i
djur-skinn. Spår af detta forntida bruk kunna
följas genom hela medeltiden och fram i vår egen
tid. Riddare-visan, som i allmänhet härrör ifrån
1200- och 1300-talen, låter personer af högre
samhälls-ställning uppträda, svepta i skinn, eller
klädda i ädel pell (ɔ: ädelt pels-verk), i mård
(ɔ: mård-skinn), i sobel och mård (ɔ: zobel- och
mård-skinn). Mantlar af hermelin och dyrbart pels-verk
hafva ock ifrån äldsta tider varit i vårt land burna,
såsom tecken till hög värdighet.
Längre fram, och sedan man småningom lärt sig spinna garn af ull och tonad, begynte man deraf virka mjukare underkläder samt betäckning för ben och armar, hvilka i äldsta tid hållits nakna. Dessa virkade kläder utbyttes i en ännu senare tid, åtminstone till en del, emot kläder af vallman och andra väfda tyger, hvilka länge erhöllos genom bytes-handel med sydliga folk. Slutligen lärde man sig äfven att bereda linne och väfva lärft,
