skaft. Å baksidan hade hammaren en smal spets eller pik. Detta vapen blir omtaladt i Sunnerbo härads dombok för 1610; men förekom i vissa delar af Wärend i en vida yngre tid. I Stenbrohults socken ihågkommer man än i dag, huru de gamla gubbarne brukade rida med bössan öfver sadelknappen och hammaren i handen. När de kommo till kyrkan, höggo de in sina jern-hammare i Våkenhus-väggen och bundo dervid sina hästar. Detsamma var ock sed, när de eljest voro ute på färda-vägar och kommo till bys. Hammaren, såsom ryttare-vapen, utbyttes i senare tid emot den s. k. tjuramega-pisken, en tung ridpiska med messings-knapp, allmänt i landet brukad ännu för en mans-ålder tillbaka.
_s226.jpg)
En annan form af pik-hammare var yxa-hammaren, som i Wärend allmänneligen förekom vid början af 1600-talet. Domböckerna omtala således på oräkneliga ställen slag med yxhammaren eller yxahammars-hugg. Yxa-hammaren liknade för öfrigt pik-hammaren och hade ett kort skaft, så att han kunde bäras i gördeln; men i stället för en pik utgjordes hammarens baksida af en yxa.
