Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/236

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
227
§ 169. Vapen.
Yxa från Borlanda i Söraby socken.

Kaste-yxan, som någon gång blir i domböckerna omtalad, är förmodligen samma vapen som yxa-hammaren, hvilken genom sitt korta skaft lämpade sig både till slag, hugg och kast. Om en dråpare, vid namn Per Börgeson, anföres uttryckligen i domboken, att »han lade sin bössa och sin kaste-yxa i stufvan». Eljest blir kaste-yxan gemenligen blott omtalad såsom yxa. På Sunnerbo ting, d. 17 Dec. 1608, vittnades, att när Bengt i Höghult blef slagen af Linner i Loma, så slog Bengt först till Linner med en yxa; men Linner sprang undan. »I detsamma kastade Bengt yxan och slog Linner i brickan dermed», hvarvid Linner tog till knifven och gaf Bengt bane-sår. På tinget i Skafta d. 23 Okt. 1609 vittnades likaledes, att omkring år 1550 »en vid namn Erik i Hult kastade en yxa, och slog Päder Stång på armen och högg honom». Vid dråpet, som Jöns Uhrs söner i Hösjö år 1618 begingo i Hulevik, på Halsten i Klasnatorp, förekommer, att Jöns »kastade yxan handlöst till honom» o. s. v.

Försedd med längre och gröfre skaft och mera utbildad till form och storlek, har samma vapen ifrån hedenhögs i landet förekommit såsom vanlig Yxa. Yxans olika delar bli derföre i Wärends-målet noga serskilda. Sjelfva skaft-hålet heter i landets mål qvarke. Framom qvarken är viggen, hvars skarpa kant heter egg och hvars