mans-drägten, blir ännu omtalad i de öfra Wärends-socknarne under namn af jätta-klädsel. Ur densamma utvecklade sig under medeltiden den bekanta wärendska qvinno-drägten, hvarom redan Linné uttalar såsom omdöme, att den »var både den täckaste och den dyraste han sett hos allmogen i riket». Vi gå här att närmare redogöra för denna drägt, sådan densamma enligt domböckerna förekom på 1600-talet och med enskilda förändringar bibehöll sig i de flesta socknar, serdeles vid södra gränsen, till inemot slutet af förra århundradet.
Wärends-drägten bestod närmast kroppen af ett linne eller qvinno-skjorta af hvitt lärft, som i landets mål ännu bibehåller sitt forntida namn af serk. Denne hade upptill ett sprund eller öppning, som i domböckerna blir omtalad under namn af hufvud-smukt. Nedtill gjordes serken så lång, att en hvit kant deraf blef synlig nedom kjortelen. Om sommaren och i hemmet brukade de unga flickorna ingen annan drägt än denna serk, fasthållen omkring lifvet med en gördel eller lista. Serken, sålunda brukad, fick namn af brudna-serk; han var då omkring midjan fållad såsom en kjortel, och hade kring halsen en krage, som var prydligt utsydd och hopfästes med ett silfver-spänne. Under arbete på fria fältet, serdeles vid hö-bergningen, upplyftes denna lätta drägt på ena sidan, sålunda att fållen instacks under gördeln. Härigenom blef benet till en del synligt, och bildades ett draperi, som erbjöd mycken likhet med hvad som förekommer å antika grekiska statyer.
