något nedanför lifstycket. I Urshults socken (1749) buro qvinnfolken omkring midjan en lista, band eller bårda. I Wierstads socken var vid samma tid fälttecknet en röd lista, kantad med ett blått band, gående två gånger omkring lifvet och knuten på venstra sidan, så att ändarne räckte ned till knät. Ändarne på listan voro stämda med en svart bårda, som några gånger låg i kors och i yttersta kanten var stämd med svarta silkes-fransar. Listan lopp ned omkring sjelfva nafveln, således ungefär ett qvarter nedom upplöten. Tvärs-före, emellan brösten och fält-tecknet, bands ett hvitt gnidet armkläde, eller häftades detta med begge ändarne under listan, »genom hvilket de hafvande qvinnor artigt fördöljde sitt tilltagande, helst då de andra af vana behöllo samma bruk». I Wislanda socken var fälttecknet en lista af skarlakans-rödt eller svart kläde. I stället för den ofvan omtalade qvinno-pungen, buro qvinnfolken i denna socken under raska-förklädet tvänne röda pungar, kallade lummor eller snapp-säckar, fästade vid ett smalt band, som fick namn af lumme-bandet.
Benkläderna voro hosor, oftast röda, men äfven af annan färg. Domböckerna omtala leske hosor blå hosor och röda strompor. I Wierstads socken, 1749, brukade qvinnfolken röda strumpor, mest med svarta svicklor. I Wislanda socken hade man röda, blå eller hvita hosor, med tvär-kilar vid fot-knölen af olika färg.
Fot-beklädnaden var skor med näfver-botten och höga klackar. I Stenbrohults socken, 1741, brukades skor, som voro utringade på sidorna, försedda
