dessa olika sölfver, så vidt som de under senare århundraden varit i landet brukade.
Ett stort silfver-smycke, som bars på hufvudet, blir i våra äldsta domböcker omtaladt under namn af hufvud-sölfver. Efter all anledning utgjordes ett sådant hufvud-sölfver af en öppen krona af förgyldt silfver. Vi veta nemligen af riddare-visorna, såsom af Olaus Magnus (VI: 11, 12) och andra tillförlitliga källor, att svenska jungfrur ännu under senare medeltiden allmänt buro sådana kronor. Dessa hafva ock ännu i vår egen tid blifvit burna af brudar, vid stora s. k. kron-bröllop, och förvaras ännu i många wärendska kyrkor under namn af bruda-kronor. Domböckerna omtala hufvud-sölfver ifrån 1600-talet, uppgående till det höga värdet af 15 daler efter den tidens mynt-fot, och Krok anmärker uttryckligen, 1749, att brud-kronan hade en vigt, som kunde uppgå till sina två marker.
Omkring halsen eller hals-kragen bar man, såsom vi nyss anmärkt, ett band, som under medeltiden förvandlades till en krage-länk och ännu senare omtalas såsom en hals-kedja. Domböckerna omtala krage-länken såsom en enkel kedja, antingen af oförgyldt silfver, en krage-länk af sölfver, en sölfver-länk, en hvit kedja, en sölfver-kedja; eller af förgyldt silfver, en förgyld kedja. Han förekom ock af olika vigt, vanligen ifrån 6 lod ända till en mark eller 16 lod silfver. Ännu för en mans-ålder tillbaka voro enkla hals-kedjor allmänt brukliga hos qvinnorna i Wislanda och flere socknar; ehuru de nu mera lades icke utomkring hals-kragen, utan i flera hvarf omedelbart omkring halsen. En sådan
