hals-kedja erhöll namn af länk, haka-länk, när hon bestod af runda ringar och i ändarne hopfästades med hake (ɔ: hyska) och mårna (ɔ: ögla). Lågo ringarne platt öfver hvarandra, såsom ringarne i en pansar-skjorta, fick kedjan namn af en pantsar-länk. Hade hon framtill en stor silfver-lås, vanligtvis förgyld, med filigrams och infattade stenar, hette hon lås-länk, lås-kedja.
Vid hals-bandet eller krage-länken, brukade man ifrån äldsta tid gerna fästa en amulet eller ett serskildt smycke. Detta smycke utgjordes, redan i ett aflägset skede af hedendomen, af ett guldmynt eller annan skåde-penning. De s. k. brakteaterna visa, genom en upptill vidfästad ögla, att de tydligen varit burna på detta sätt. En qvarlefva af detta hedniska bruk har ock i Wärend länge bibehållit sig. I Kinnevalds södra fjerding brukade man således, år 1749, dalers-kedjor, af en förgyld riksdaler, hängande på bröstet i en kedja »och i kanterna utsirad med små förgylda silfver-skålar, som de kalla löf». Samma bruk förekom ock på 1600-talet i Bohuslän och förmodligen äfven i flera andra delar af vårt land. Under medeltiden blef likväl den äldre hedniska skåde-penningen småningom utbytt emot ett smycke af christnad form. Albo härads dombok för 1629 omtalar således ett smycke, kalladt ett Jesu-namn, som förmodligen varit buret om halsen i en kedja. En annan ännu vanligare form var kors-kedjan. Denna bars år 1749, i Wierstads socken, såsom en dubbel krage-länk, omkring halsen öfver hår-banden och linne-upplöten, nedhängande på bröstet, så långt detta var öppet.
