Nederst på länken hängde ett silfver-kors, nästan så stort som en hand-lofve och utsiradt med sex eller sju löf, eller små förgylda silfver-skålar. Äfven i Urshults socken brukades vid samma tid kors-kedjor med ett vidhängande silfver-kors. I Wislanda socken voro de likaledes brukliga ännu för en eller två mans-åldrar tillbaka; voro då vanligen af förgyldt silfver och kunde stundom väga en mark silfver och derutöfver.
För att hopfästa kläderna öfver bröstet, brukade man spänn-formiga smycken af olika slag och storlek, i domböckerna omtalade under namn af halsduka-sölfver och kjortla-sölfver. Den äldsta formen af ett sådant sölfver synes ha varit såsom bråssa, sölfbråssa, eller ett stort kupigt silfver-smycke med spänn-torn, liknande de bråssor som i en långt senare tid varit i Wärend brukliga å lif-bälten och häst-betsel. Domböckerna omtala på ett ställe »en bråssa, som vägde sju lod» och på ett annat ställe »sex stora sölfbrodzor förgyldta». I en annan yngre form erhöll bråssan namn af fäste, löf-fäste. Hon bestod då af en hjertformig bråssa, med spänn-torn, och var på sidorna prydd med små, skåliga och förgylda silfver-löf, alltid udda till antalet och af olika mängd, ifrån tre till elfva, allt efter fästets storlek. Sådana löf-fästen voro i landet allmänt brukliga ännu för en mans-ålder tillbaka. En annan ännu enklare form af sölfret var såsom spänne, i domböckerna: upplöta-spänne, tröje-spänne, kjortla-spänne och kåpe-spänne. Domböckerna omtala flerestädes sådana sölfver af betydligt värde. Om ett kjortla-sölfver anmärkes, att det var »godt för elfva
