annat menskligt samhälle. Ett brott emot denna familje-pietet betraktades i fordna dagar icke såsom brottslighet, utan såsom olycka, och var icke möjlig, utom under uppbrusningen af den vildaste lidelse. Domböckerna uppvisa således någon gång exempel af broder-dråp, såsom år 1589, då en af Wislanda-slägtens äldre ättemän, vid namn Peder Folkesson, kom i skada för sin broder och sedan gick biltog vid skogen i sju år. Af våld, öfvadt emot föräldrar, ha vi deremot icke funnit mer än ett enda exempel, och detta, i sin tragiska upplösning, vittnande om hela styrkan af den passion, som för ett ögonblick kunde slita familje-banden och väpna en son emot hans egen fader.
Det hände sig i Kinnevalds härad, d. 7 eller 8 Nov. 1616, att en man, vid namn Ynnar i Midingsbråten, höll bröllop för sin dotter. Och om lördags-aftonen voro bruda-männerna framkomna, och hade efter sedvanan blifvit undfägnade, och bruden var kommen i bruda-huset och sölfret redan afklädt. Rätt som bruden nu skulle stiga upp i sängen, medan folket dansade och sorlade, hvar som mer förmådde, yppades en träta emellan Nils i Rimsehult och hans egen kötslige son, Håkon Nilsson, och Håkon kom in i bruda-huset och var vreder. Då bad Per Skräddare honom sätta sig i en säng, så ville Per draga af honom stöflarne. Vid att stöfveln släppte foten, sade Håkon Nilsson: »ingen drager foten af mig i qväll». Han sade ytterligare: »nu vill jag lägga mig, och hvar jag icke nu ginge i säng, då skulle en part gråta i afton».
