sina hus, »för fiendens räddhåga skull», utan lågo om sommaren i kojor uti marken. Äfven gamble Simon i Almås hade derföre byggt sig en koja bort i gärdet, och hans son, Måns i Almås, brukade likaledes vid samma tid ligga ute om nätterna i en bod. Denne Måns i Almås, som kallade sig Brokin och var broder till hederlig och vällärd man Herr Harald Simonis i Wislanda, var en då för tiden i gräns-trakten berömd låsa-smed eller bösso-smed.
Hände sig så en fredags-afton, att en man, vid namn Bengt i Krogsaböke, hade värf till Måns i Almås, att tinga sig en bösso-lås, och Måns lofvade honom att bekomma samma lås på lördags-aftonen. Bengt gick så vidare fram till Fällhult och lät der skrufva sig en bösso-pipa; men han kom att dväljas, med att dricka hos sin syster, längre än han sjelf hade aktat. Då begärde hans syster, att han ville gå till sängs och hvila sig. Men han vägrade det, emedan kyrko-vägen skulle vara för lång om söndags-morgonen till Hallaryd, utan drog så om qvällen tillbaka samma väg som han kommit.
När han så fram på natten kom igen till Almås, klappade han på Brokins stuga och sporde efter bösso-låsen, som han tillförene hade tingat. Då kom låsa-smedens tjenste-piga ut, och han frågade henne hvar smeden var. Hon svarade: »han är borta i gärdet och ligger». Så bad han att hon ville följa honom dit, och det gjorde hon.
Som han nu kom fram till smeden, helsade han denne, och de begynte skämta och le tillsammans. När de hade utskämtat, vred Bengt sin bössa ned på armen, menandes skjuta i vädret till större
