I Wärend heter det om horfvindan, att »det är Nordlands-käringar, som fara». När det snöar häftigt om vintern, säger folket i S. Wärend, att »Upplänningen är ute och vill köpa foder».
I Finveden förtäljer man om horfvindan, att »hon är en Nordkäring». En man, som kastade sin knif åt henne, återfick honom, då han under ofriden kom till Norge. När det snöar häftigt om vintern, heter det, att »nu flyga Nordboarne».
I S. Wedbo säger man om värvindan, att »Lapplands-käringarne ä ute och ta sig sädes-säd».
I Helsingland och Herjedalen heter det, om vintern, när det snöar hårdt, att »nu ä Upplänningen ute».
I hela Norrland talar sägnen likaledes om Lapp-käringarnes färder igenom luften. En socken-Lapp i Ljusdals socken af Ångermanland, vid namn Lång-Olle, hade en faster, som het Elsa. En qväll gick han ut att råka sin faster, och kom fram, just vid att käringen kom farandes ur skyn. Lång-Olle framförde sitt ärende, som var att bedja käringen fara efter en kopparkittel, som han betingat sig tjugofem mil upp i Jemtland. Ja, Lapp-käringen drog åstad i luften, och om morgonen fann socken-Lappen sin kittel, hängande på en hagstör invid hans egen stuga.
Till lapperi hör äfven, att Lapparne kunna förhamma folk, likasom trollen kunde förhamma folk genom sin trolldom. Det är således ännu en i Norrland allmän folktro, att Troll-Lappen med sin spå-trumma kan förvandla folk till vargar och björnar. En Jemte, som gjort sig ovän med
