Lapparne, fick sig af dem påkastad en varg-hamn, så att han måste löpa varg, och var dessemellan menniska igen.
Likaledes tror man om Lapparne, på samma sätt som om trollen, att de genom luften kunna tillsända sina fiender död, eller häftig sjukdom. Hvad vi tillförene omtalat, under namn af trollskott, heter derföre äfven Lappskott; i Skåne, Gärs härad: Lappskud; i Ö. Göinge härad: Lappskott, Wildlappa-skott; i Wärend: Wildlappa-skott, Nordskott; i Jemtland: skott, gann, vind-gann; i läsningar från medeltiden: skott, Lappe-skott, Willappa-skott, Väderskott. En bonde i Offerdal, i Jemtland, blef ovän med en Lapp, och denne lofvade honom ondt. En dag var bonden ute på en myr och slog. Men rätt som det var kastade han lien, och sprang af alla krafter bort till en stor sten, som låg i myr-brädden. Der lade han sig bakom. I detsamma kom det rätt som en stor humla, och slog emot stenen, så att skärfvorna flögo. Detta var gannet, som Lappen hade skickat. Men bonden kunde så mycket, han, som Lappen. Han skickade straxt gannet tillbaka, samma väg det kom, och i detsamma stöp Lappen, ändock att der var sex mil emellan.
Af de omständigheter vi här anfört, torde få anses framgå, att den svenska sägnens trollfolk och lappar äro ett och samma folk, och att begge folknamnen blott äro olika uttryck för en i grunden likartad, mythisk uppfattning af samma nationalitet. Begge namnen gå således tillbaka i en mythisk tidsålder, ehuru namnet troll, redan genom sin renare
