Forn-grafvarne, hvilka ifrån jätta-tid förekomma i spridda lägen, gruppera sig derföre efterhand allt tätare i den odlade bygden invid landets vattendrag. Serdeles förekomma de talrikt i närheten af de äldsta byarne, såsom vid Skatelöf, Blädinge, Öhr o. s. v. De erhålla här allmänneligen namn af ätta-kummel, ätta-rör, ätta-backar, ätta-kullar, ätta-högar, och äro, såsom redan sjelfva namnet utvisar, tydligen gamla samfälda ätta-grafvar. Om deras härkomst ifrån våra egna gotiska förfäder kan icke heller uppstå något rimligt tvifvel. Deras läge öfverst å någon ås eller backe angifver nemligen tillräckligt, att de blifvit uppkastade af ett sol-dyrkande folk. Vid många ibland dem är dessutom fästad traditionen af något rent gotiskt person-namn, såsom Hake-rör, Tumlinge-rör, Locka-rör, Har-kullen, Sota-kullen, Bi-backen, Stens-backen, Tola-hög, Holms-högen, Tosta-säte, Ubba-graf o. s. v. Samlade till större mängd å samma ställe, får hela platsen namn af en ätta-plats eller ätta-hage, detta senare förmodligen på grund af den hägnad, hvarmed stället engång varit omgifvet.
Ätta-hagar af liknande slag förekomma i Wärend äfven ifrån christna medel-tiden. Presten i Urshult, Haquinus Platinus inberättar således till Antiquitets-Collegium d. 20 Maj 1667, hurusom »här finnes ock en kyrkogård i Bosgårds-gärde, med sten-mur rundt omkring, dock förfallen. Derpå står en ek, som nu är ihålig, uti hvilken synes hufvudet med en vacker färg, af Jungfru Mariæ beläte; der utan tvifvel många af de framlidne äro begrafna.» Fornseden att jorda medlemmarne af
