Gäll-stämman hölls likaledes, långt fram i nyare tid, under bar himmel ute på sjelfva kyrkogården. Ännu under k. Gustaf II Adolfs regering höll man, i Wierstad, sockna-stämma »på kyrkogården». Invid muren fanns derföre på denna tid å kyrko-gårdarne uppförd en bänk, som blir i domböckerna omtalad under namn af stämne-bänken eller sockna-bänken. År 1672 var dock, i Almundsryd, stämno-bänken flyttad utom kyrko-muren, och vid Stenbrohults kyrka fanns redan år 1604 uppförd en serskild sockna-stufva. Ifrån samma tid omtalas äfven ett slags större sockna-stämmor eller sockna-ting, hvilka blefvo utlysta af härads-provesten och som derföre erhålla namn af Proveste-ting, Prosta-ting.
Gället, som på detta sätt öfverallt framträder såsom ätten eller det gamla bya-laget i mera utvecklad form, har i Wärend länge hållit fast vid sin ursprungligen gifna börds-enhet. Å de gamla kyrko-gårdarne fanns derföre norr om kyrkan en föraktad graf-plats, som fick namn af främlings-högen, främlings-backen, och hvari man nedlade liken af alla dem, som icke genom börds-rätt tillhörde socknen och således hade del i någon ätta-hög. De stolta dannemännen i Wärends södra gränse-socknar ville icke heller veta af något giftermål för sina barn, som gick utom gället, det vill här säga utom ätten. Denna börds-fördom bibehöll sig till inemot slutet af förra århundradet, och gör sig ännu icke sällan märkbar. Den omtalas år 1741 af Linné med följande ord:
