efter gamla tiders föreställningssätt, betraktadt icke blott såsom den högsta olycka för den döde, utan ock såsom en skam för hela slägten. Vanligtvis sökte derföre härads-rätten att förmedla saken, såsom när det heter i domen öfver den ihelslagne Anders Gunnarsson, år 1611, att »likväl hafver rätten lagt sig deruti, och gjort en vänlig förlikning dem emellan i så måtto, att Germund Stensson och hans slägt skulle utgifva Vår allernådigste Herre och Konung ett par oxar, och dermed lösa Anders Gunnarsson kyrkogården för en oxe, och en oxe till spetalet, och tillika gifva Anders Gunnarssons moder ett par oxar i vängåfva. Den dräpnes bröder och slägt lofvade häremot dråparen full vänskap, frid och trygder, för dem och deras efterkommande».
Utöfver hvad här redan blifvit korteligen anfördt, framträda i våra äldre folkseder otaliga andra drag, hvilka tydligen ega sin rot i det gammal-gotiska klan-väsendet, samt visa oss slägt-begreppet, börds-rätten och den samfälda slägt-rätten, såsom grundvalar i de gotiska folkens hela äldre samhälls-lif. Dessa drag förtjena då uppmärksamhet af hvar och en, som vill studera detta samhälls-lif i dess på en gång äldsta, enklaste och betydningsfullaste bildnings-former, och vi anföra, såsom hithörande, några ytterligare spår af den gotiska ätts-författningen, såsom dessa bibehöllo sig i Wärend ännu i början af 1600-talet.
Då ättens styrka väsendtligen berodde af ättemännens giftermåls-förbindelser, så blefvo
