§ 131. Samma mythiska föreställningar, som vi i den äldre svenska sägnen funnit gängse om Troll och Lappar, öfverföras slutligen i den yngre sägnen, ehuru i ytterligare minskadt mått, på ett nytt slägte, som får namn af Finnar. Wärends-sägnen omtalar således äfven Finna-gubbar, Finna-käringar, såsom troll-pack. I Bohuslän heter det om hvirfvel-vinden, att »Finna-käringarne äro ute och fara». Och i läsningar från medeltiden talas om Finne-skott, i samma mening, som troll-skott eller Lappe-skott. En af oss tillförene anförd signelse begynner:
Jag läser öfver dig
för Finne-skott,
Lappe-skott etc.[1]
och en annan, som blifvit upptecknad af Ihre, lyder:
Det kom tre Finnar östan öfver land,
De gjorde åt hot-skott, Troll-skott, hjert-skott,
Lapp-skott, häl-skott, tarm-skott.
Jag skall göra åt alla de skott jag kan.
o. s. v.[2]
Vid det ethnologiska bestämmandet af hvad folk, som här uppträder med namnet Finnar, äro vi redan på fast historisk botten. Folknamnet Finne, af gammal-svenska ordet fen ɔ: kärrtrakt, betyder nemligen en lågländare, och är rätt och slätt en öfversättning af Lapparnes eget nationela folknamn, Same. Namnet Finne gifver således ett rent historiskt begrepp af alldeles samma folk, som i en äldre tid af sina svenska grannar helsades med de
