mythiska vedernamnen Troll eller Lappar. Lappstammen uppträder ock historiskt, under namn af Finnar, alltifrån 6:te århundradet, då Procopius omtalar Skridfinnarne ɔ: de skridande eller skidlöpande Lapparne, såsom boende i Thules skogar och bergstrakter. Paulus Varnefridi, i 8:de århundradet, finner samma folk bosatt högt upp i den skandinaviska norden; men i angelsaxiska och nordiska urkunder, från 9:de och 11:te århundradet, träffas det ännu så långt ned på svenska sidan, som i Helsingland och Wermland. Vid ett försök att kronologiskt beräkna tiden för Lappfolkets uppträdande i Göta rike, såsom en egen nationalitet, föras vi således långt tillbaka, eller åtminstone ned i de första seklerna af vår christna tideräkning.
Emedlertid hafva, under hela denna långa tidrymd, icke otydliga spår förmått bibehålla sig, af Lapparnes uppträdande såsom Finnar (d. v. s. såsom historiskt folk) äfven i Göta rike. Folk-namnet Finne genljuder således till oss än i dag i den sydsvenska sägnen. En skånsk medeltids legend förtäljer om en jätte (ɔ: ett troll) vid namn Finn, som skulle ha byggt Lunds domkyrka, och som, af helgonet förvandlad till sten, ännu står qvar i kyrkans krypta. Samma legend möter oss äfven vid nästan alla gamla kyrkor i den wärendska skogsbygden, såsom Moheda, Berg o. s. v., hvarvid jättens namn ljuder något olika, såsom Finn, Finnfar (ɔ: fader Finn, den gamle Finnen) eller Hedenfinn (ɔ: den hedne Finnen). Sägnen, som härrör ifrån den äldre medeltiden, och som ger en bild af christendomens seger öfver hedendomen, personifierar således denna
