inföllo med de hedniska högtiderna, vid vinter-solståndet samt vid vår- och höst-dagjemningen. Dessa ting voro således jemväl religiösa fester, i hvilka hela häradet eller menige härads-män deltogo, och vi finna häraf en qvarlefva i det gamla svenska bruket, att man ännu börjar tinget med offentlig gudstjenst eller s. k. tings-predikan. Utom lagtingen, laga eller lagtima tingen, kunde likväl häradet äfven sammankallas till utomordentlig sammankomst eller urtima ting. Sådant skedde i Upvidinge härad, ännu så sent som år 1620, medelst budkaflar, som af härads-höfdingen uppskuros eller märktes med hans bo-märke. Dessa kaflar flögo sedan omkring socknarne med otrolig skyndsamhet, alltid burna rättsyls ifrån by till by. Redan vid samma tid hade man dock begynt använda skrifna kallelse-bref eller tings-sedlar, hvilka utfärdades af lagläsaren och offentligen upplästes vid kyrkorna, d. v. s. vid sockna-stämman uppå kyrko-backen.
Häradet samlades och tinget stod, efter gammal gotisk sed, under bar himmel, uppå någon ätta-backe eller hednisk helgedom. Våra äldsta wärendska ting-ställen, såsom Ingelstad, Arisås (nu Aringsås) m. fl. hafva derföre varit, och äro till någon del ännu, rika på forngrafvar, rese-stenar och andra hedniska fornlemningar. Inom Sunnerbo härad fanns ännu på Rudbecks tid bibehållen en stensättning, »mycket vackert gjordt i hedna verld, med tolf stora, lagda stenar, efter hedniskt vis, efter tolf domare (hvilket tal, nemligen tolf, än i dag, så i under- som i öfver-rätter observeras). På dessa tolf stenar skulle domarena sitta och
